Passion för olivolja

Vilket vanligt svenskt hem har inte köken fyllda med basvaror och delikatesser som olivolja, rapsolja, bönor, pesto och pasta i alla dess former? Vad inte alla vet är att det är en och samma man som introducerat den nyttiga medelhavsmaten i Sverige. Trust Magazine träffar Fernando Di Luca, vars liv är en lång och fascinerande sannsaga! 

Ni har säkert sett reklamfilmerna. Om den unge mannen som vuxit upp i italienska Fano, där han som barn dykt efter blåmusslor till mammans pastarätter, och som tar Lambrettan till Sverige i början av sextiotalet. En vistelse som skulle bli tillfällig, men som vi svenskar är glada och tacksamma över att den blev permanent. 

– Det är många som inte förstår att de där filmerna bygger på min sanna berättelse, säger Fernando Di Luca och vi möts av både honom och en Lambretta årsmodell -59 i entrén till huvudkontoret. 

– Precis en sådan här tog mig från Italien till Sverige 1961. Och det var inte min egentliga slutstation. Jag skulle till London och lära mig engelska, så Sverige var mest ett delmål för att få arbetstillstånd under sommaren. 

Unge Fernando var utbildad kamrer. Han hade goda förutsättningar att få jobb på bank i Italien, men då drog han i handbromsen. 

– Jag fick panik när jag såg mig själv på en bank. För mig var det detsamma som att gå i munkkloster! Jag var ju den levnadsglada, lite vilda killen som dansade, friidrottade och liftade till Paris. Att bli banktjänsteman var ingenting som lockade mig. 

Fernando kom aldrig till England. Han fick jobb i Bonniers offsettryckeri, ett bullersamt och jobbigt sådant, och lärde sig svenska. Arbetstillståndet förlängdes och Fernando kände sig redo att söka jobb på Hotell Malmen i Stockholm, som portier. 

– Jag kunde fortfarande inte prata engelska, men franska, italienska och svenska. Hotellvärlden hade jag lärt känna via dansgolven i Italien, så jag sålde in mig som väldigt kompetent. säger Fernando och skrattar. 

Oljan är grunden till allt

Det gick vägen. Fernando fick jobbet och det var där, på Hotell Malmen, som den egentliga orsaken till hans fortsatta vistelse i landet uppenbarade sig. Hans blivande fru Louise sökte jobb på hotellet och resten är historia, som man säger. De gifte sig tre år senare och fick tre barn. Som alla jobbar i bolaget, vilket vi får anledning att återkomma till. 

Med tiden insåg Fernando att han ville ha kontroll över sitt liv och köra eget. Hans längtan till Italien och den goda maten la grunden till familjeföretaget i det nya hemlandet. Och allting började med några flaskor olivolja. 

– Jag ville presentera den fantastiska olivoljan, som jag själv och generationer före mig vuxit upp med, för svenskarna och tog kontakt med grossister. Intresset var väldigt svalt och många hade uppfattningen att olivolja var något som såldes på apotek och användes som laxeringsmedel. 

– Hotelljobbet hade jag fortfarande kvar vid den här tiden, tidigt sjuttiotal, så jag lobbade för oljan mer som ett extraknäck. Jag insåg att jag skulle få det svårt med olivoljan och föreslog majsolja som ett alternativ. En neutral och bra olja, i väntan på att Sverige skulle vara moget för oliverna, säger Fernando och ler. 

Den ihärdige italienaren förstod att han var tvungen att få med sig butikerna för att få någon volym på sin olja. Sagt och gjort. Han besökte samtliga Ica-butiker i Stockholm samt övriga matbutikskedjor och fick ett positivt gensvar hos sjuttio procent av handlarna. 

– Det ena ledde till det andra. Inköparna av oljan visade sig vara desamma som de som köpte in pasta till butikshyllorna. Pasta och olja hänger ju ihop, så då lyckades jag bli italiensk agent åt Barilla i Sverige. 

Nu har vi kommit till mitten av sjuttiotalet och äntligen är svenskarna redo att ta emot Fernando Di Lucas älskade olivolja, den än idag så populära Zeta Olivolja Extra Vergine. Utan att vara medveten om det själv var Fernando en vad man skulle kunna kalla ”dåtidens influencer”. 

– Jag har alltid gått mycket på känsla. Och det har ju gått rätt bra, säger Fernando och skrattar. Via en italiensk gäst på hotellet kom jag över några härliga bilder på en maträtt med grön lasagne och lika grön tagliatelle. Dessa bilder tog jag med mig till veckotidningarna och snabbt skapades en ny pastatrend. Alla ville äta grönt som på bilderna! 

Olivolja, jobb och tennis på agendan

Fernando gick tillbaka till grossisterna, nu utrustad med bildbevis, och kunde snabbt introducera ännu mer pasta för butiker och det svenska folket. Samarbetet med Barilla pågick ända fram till 1997 och under de gångna åren var marknadsandelarna större i Sverige än i Italien. En beundransvärd bedrift kan man lätt säga! Då ska man inte glömma att Fernando även lyckades introducera balsamvinägern, Aceto Balsamico di Modena, i den svenska dagligvaruhandel 1993. 

Vi går runt i kontorslokalerna som gapar nästintill Corona-tomma. En öppen köksdel utgör lite av kontorets hjärta, med egna produkter på alla hyllor varvat med vin och annan alkohol. Företaget Gruppoo Di Luca innefattar förutom Di Luca & Di Luca AB även Enjoy Wine & Spirits AB och restaurangen Deli Di Luca på Folkungagatan i Stockholm.  

– Det är sorgligt att det är som det är med den här pandemin, säger Fernando. Här brukar det alltid sjuda av liv och dofterna av mat sprider både kärlek och gemenskap. Så som det ska göra. Jag är ju fortfarande aktiv i företaget och älskar att komma hit och bara känna pulsen, kolla läget. Men vi får hoppas att pulsen stiger snart igen. 

Vi pratar jobb, hälsa och tennis, en sport som Fernando själv utövar ett par dagar i veckan, och han kan inte nog hylla den nyttiga medelhavsmaten i allmänhet – och olivoljan i synnerhet. Man ska inte prata ålder, men i det här fallet går det inte att låta bli att nämna att Fernando Di Luca är 84 år ung. Ja, ni läste rätt. 

– Det är väl en hög siffra men jag känner mig inte överdrivet gammal. Och så länge jag både kan idrotta, jobba och hålla mig mentalt aktiv fortsätter jag göra det jag älskar och brinner för. Bra mat och god hälsa. 

Olivoljan ska vara tacksam för en eldsjäl som Fernando Di Fernando Di Luca, nyttig som den är med sitt enkelomättade fett och höga andel antioxidanter.

– Det är lite svenskt att använda animaliskt fett. Eller var, kanske man ska tillägga. När till och med tevekockarna började använda olivolja fick fler upp ögonen för det växtbaserade fettet. Men faktum kvarstår – den svenska importen av smör är större än importen av olivolja! 

Författare med forskning i ryggen

Här skulle vi kunna ägna resten av tidningen åt Fernandos kunskaper och övertygelser om det flytande fettets goda egenskaper. Intresset växte ytterligare i takt med att forskningsrapporterna om den hälsosamma olivoljan blev fler. 1998 åkte Fernando hem till Italien och fyllde sinnena med barndomens dofter och smaker. Ett år senare ger han ut sin första bok, ”Förälskad i Olivolja”, som säljs i 30 000 exemplar. 

– Boken var som en dörröppnare för både mig och företaget – men framför allt olivoljan. Svenskarna började äntligen förstå oljans mångsidighet och hur nyttig den är. Jag fick vara med i teve och titulerades olivoljeexpert. 

Expert är inget understatement när det gäller Fernando Di Luca. Han berättar om sitt samarbete med Mai-Lis Hellénius, som är professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset. 

– Mai-Lis Hellénius kan väldigt mycket om hälsa och animaliskt fett. Hon liksom jag vill sätta fingret på att den kunskap som finns i dag tyder på att kost med mycket mättat fett inte är bra för hälsan. Själv använder jag bara olivolja till allt – jag vill inte ha smör! 

Under många år hade Fernando en dröm. Att skapa ett margarin som inte är margarin. Det tog 18 år att få fram ett sådant, olivolja i fast form helt enkelt, och 2018 fick svenskarna smaka BreOliv. Den realiserade drömmen i form av paketerat vegetabiliskt, bredbart fett med endast fyra ingredienser: olivolja, fett från sheafrukt, vatten och salt. 

– Det kommer säkert fler innovationer och nyheter framöver, säger Fernando med ett lurigt leende. Det finns mycket att göra på förpackningsfronten också. Vi var först med bönor på tetra istället för burk till exempel. 

– Det är viktigt att hänga med i tiden och följa trender, men aldrig på bekostnad av kvalitet. Hög kvalitet och god smak kommer alltid att vara vårt signum! 

På tal om bönor. Det var såklart Fernando som introducerade färdigkokta bönor på burk i Sverige. Också. Liksom rapsoljan, tro det eller ej, och det så sent som 1990. Man vill ju gärna tro att vi svenskar alltid använt rapsolja, men före 1990 användes majs- och sojaolja. Inte att en passionerad italienare skulle få oss att upptäcka vår egen raps, och använda den som matolja i stället drivmedel.

Generationer av medelhavsmat

Vi pratar företagande, entreprenörskap och att lämna över stafettpinnen till nästa generation. Dottern Gabriella, som ansvar för ekonomin, tittar in och säger hej under intervjun. 

– Jag är så otroligt nöjd med att ha mina tre barn, Christian, Paola och Gabriella, i koncernen. Jag vill säga att det är tack vare dem som företaget fortsätter framåt, utvecklas och går så bra. Min ambition var att få in dem tidigt i verksamheten, då de fortfarande var formbara – och givetvis intresserade och villiga. Det har gjort oss och dem otroligt sammanflätade och alla jobbar gemensamt mot samma mål. 

– Nu är jag partisk, men jag tror aldrig jag sett så bra syskonförhållande någon annanstans. En skön vetskap och trygghet, då det ändå är den här trion som för vårt namn vidare. Och kanske deras barn. Jag skulle ha gått i pension för 20 år sedan men är ännu kvar. På gott och ont, säger Fernando och ler. 

Det är inte bara pappa Fernando som tycker att bolaget går bra och sköts på ett föredömligt sätt. Syskonen Di Luca fick 2014 utmärkelsen Årets Företagare för att så framgångsrikt ha tagit över stafettpinnen i familjeföretaget Gruppo Di Luca. Fernando själv har belönats med Gastronomiska Akademiens diplom för att ha introducerat olivoljan för den svenska matkulturen. Han har utsetts till Entrepreneur of the Year i Storstockholmsregionen av Ernst & Young och så sent som 2018 tilldelades Fernando Di Luca Hans Majestät Konungens medalj för betydande insatser inom svenskt näringsliv. För att nämna några priser och utmärkelser. 

– Det känns oerhört tryggt att lämna över bolaget och varumärket till mina barn. Än har jag ingen ångest över generationsskiftet, men så har jag heller inte slutat jobba än. Drömmen är ju att något barnbarn kommer att fortsätta ta över Di Lucas stafettpinne i framtiden och bevara familjenamnet. Länge.  

– Det här är mitt liv. Det är inte ett jobb. Och det har aldrig varit pengar som har drivit mig. Jag är tävlingsmänniska och vill gärna vinna. Sedan är jag orädd och väldigt kunskapsdriven. Jag är både intresserad, nyfiken och påläst om det mesta som innefattar mat och hälsa.  

Det går nästan inte att avsluta en intervju med eldsjälen Fernando Di Luca. Han har en livsresa och ett driv som får en att både häpna och applådera. Omöjligt att sammanfatta på några tidningssidor, men vi rundar av med Fernandos egna kloka visdomsord. 

– Man bygger inget företag ensam, och utan engagemang och passion blir det inget stabilt bygge. Som jag brukar säga: ”med hjärnan kvalar du in men det är hjärtat som avgör”.